Opuffiga ögon

Är så tokigt trött, och det syns. Har sovit uselt i flera veckor nu, ända sen jag kom till Stehag. Inte för att sängen här är obekväm, jag bara kommer inte till ro. Och när jag sen är hos familjen på helgerna sover jag bredvid en liten gosse med evighetshosta. Detta har i alla fall resulterat i typ djuplila och svullna ringar under ögonen.

Så idag har investerat i en kräm som lovar råda bot på dylika skavankern. Håller tummarna för att det stämmer. Känner mig inte så fräsch när jag träffar nytt folk just nu.

Och nytt folk träffar jag. Många nya studenter har jag undervisat både igår och idag. Tre pass har det blivit, som alla har gått bra.

Men, vilken skillnad det kan vara på olika grupper. Vissa är pratiga, frågvisa och kanske till och med lite skämtsamma. Då bara flyter allt på liksom. Medan vissa är tysta med nåt negativt drag över ögonen och det vill sig liksom inte riktigt.

Pratade med sonen i telefon tidigare ikväll. Eller mest blir det ju jag som pratar till honom. Men när jag frågade ifall han lekt med sin favorit Ella på dagis idag, då kom han igång. Oavsett vad jag sa sen, så svarade han glatt "Ella!".

Det här att han lär sig prata är så himla häftigt. Allt nytt han lär sig är förstås häftigt, men just det här är så kul hur snabbt det går, hur han hela tiden snappar upp fler och fler saker och ord som hör ihop. Och kanske framför allt hur kul han själv tycker att det är. Hur nöjd han ser ut när han kan kommunicera, märker att vi förstår och han får respons.