Så är vi då i Laröd hela familjen. Vi tre och tre stora högar med kartonger att beta av. Helt omöjligt att få nån överblick och jag har en konstant känsla av att nåt måste ha blivit kvar på flyttbilen. Men skulle det vara så, är det inte hela världen. Det är en värdslig sak, som Karlsson på taket skulle säga.
Sonen som nu kobminerar sin eviga förkylning med ögoninfektion och senaste tidens sömnbrist fick några rejäla raseriutbrott första kvällen. Men nu verkar han ha gillat läget, att både han och alla våra prylar befinner sig på ett nytt ställe. Tror han mest uppskattar att hela familjen är samlad igen. Att det liksom är lite mera som vanligt.
Igår höll han värsta showen när jag kommit hem. Babblade konstant genom hela kvällsmålet, och sprang runt och gjorde små danser i ett rum som mirakulöst nog är helt tomt och därför bjuder på mycket golvyta.
Och så kör han sitt nya uttryck "oj, oj, oj" så fort han tycker det passar. Till och med i sömnen inatt när jag försökte lägga på honom täcket, vilket han avskyr, och när jag råkade lägga mig på hans fötter.
Ska vara ledig fredag och måndag så att vi kan röja runt lite och få saker på plats. Nästa helg ska svågern hjälpa till att köra mina prylar från lägenheten i Stehag till Helsingborg.
Det är så superskönt att vara på plats att det känns lite svårt att koncentrera sig på så vardagliga saker som jobbet just nu. Lite beror det också på att jag igår avslutade ett intensivt block med undervisning för studenter på olika nivår inom alla mina ämnen. Det har gått bra, men ibland har jag känt mig osäker på om jag verkligen svarat rätt på vissa av deras frågor. Nu är det i alla fall avslutat, och jag känner mig lite dränerad på energi och kreativitet.
Ser fram emot sovmorgon imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar