Cyklade till tåget imorse. Det tog ungefär lika lång tid som det vanligtvis tar att gå till bussen, vänta på bussen och sen åka bussen till Knutpunkten. Så jag vann ingenting tidsmässigt, men det finns föstås andra plus med att göra det.
Dels rent konditionsmässigt förstås. Ska ju springa Prinsens minne i augusti. Visserligen har syrran och jag nu kommit överens om att "bara" springa 4,2 kilometer istället för milen vi tänkt oss från början, men lite konditionsförbättring behövs ändå.
Och dels hoppas jag att lite rörelse, frisk luft och dagsljus ska förbättra min sömn, som varit totalt usel den senaste tiden. Känns som att jag aldrig sover på riktigt, utan att jag bara ligger och vänder mig i nån slags halvdvala. Ständigt mycket trött är sammanfattningen av det tillståndet.
Nånstans halvvägs till centralstationen kändes den där cykelidén inte som min bästa när jag kämpade mig fram i motvind och duggregn. Men när jag sen satt på tåget var jag ändå så himla nöjd.
Nu ska jag strax ha undervisning och tänkte testa lite nya grepp. Känns smånervöst, men testar man inte får man ju inte veta om eller hur det funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar