Fast egentligen vet jag inte vad jag längtar hem till. Sonen har varit helt rabiat vissa delar av helgen. Och allmänt mycket missnöjd precis hela helgen.
Det mesta är "inte jolit" just nu. För både barn och föräldrar. Om det handlar om den nya tanden som är på väg, eller att det bara i största allmänhet är för jävligt att växa och lära sig om livet just nu spelar ingen roll. Det tär på samtligas humör och tålamod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar