Sitter på jobbet med lite lätt magknip efter en jobbig morgon och lämning på dagis.
Sonen hade svårt att somna igår kväll, och låg sen och hostade i några omgångar under natten. Så förmodligen var han ganska trött när det var dags att stiga upp imorse. Sen var allt ganska jobbigt. Att klä på sig och att borsta tänderna.
Gossen ville absolut inte släppa tandborsten när vi gick hemifrån. Han höll den i ett hårt grepp hela vägen till dagis. När vi sen kom fram och det blev dags att lämna den ifrån sig blev det åter ilska och tårar.
När jag sen skulle gå var han arg och ledsen. Det blir ju inte bättre av att jag hänger mig kvar där, men det känns så himla elakt att lämna en förbannad och gråtande liten pojke. Även om jag förstås vet att det snabbt går över och sen har han det jättebra där resten av dan.
Kanske kan dom starka känslorna även bero på att jag inte lämnat så mycket på sista tiden. Det har mest varit sambon som gått med gossen till dagis.
Jag brukar alltid försöka säga till honom att jag kommer att sakna honom massvis under dan. Även om han just nu inte förstår vad mina ord betyder, så hoppas jag att om dom upprepas när vi skiljs åt så kommer han så småningom att känna att mamma tycker avskedet är lika jobbigt som han gör. Kanske blir det då lättare för honom att acceptera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar