En speciell dag idag

Idag har jag ätit vaniljhjärta till frukost. För det får man när man fyller år.

Frukt är inte godis

Men det får duga om man är tokigt godissugen just den där dagen när man har glömt sin plånbok hemma. Känner man efter riktigt ordentligt så är det faktiskt lite kolasmak över de här dadlarna.

Lite närmare målet

I helgen har vi väl kommit i alla fall en liten aning närmare en "färdig" lägenhet. Jag är otålig och skulle helst vilja att allt bara klart och fixat på en kväll eller så, men så funkar det ju liksom inte i verkligheten.

Vi har i alla fall skaffat en tvättkorg, så att tvätten inte längre ligger i en stor hög på golvet i badrummet.

Så köpte vi skruvar och annat till persiennen och rullgardinerna vi var iväg och köpte tidigare i veckan. Sen blev de ändå tyvärr inte monterade, eftersom vi inte hade den rätta borren för lägenhetens väggar. Ibland blir man lite trött på att saker inte bara kan få vara enkla. Nu har i alla fall svågern erbjudit oss en överbliven borr av det rätta slaget som jag kan ta med mig när jag åker upp nästa helg.

Igår hade vi besök av min familj. Föräldrarna ska nämligen vara barnvakt om några veckor och ville bekanta sig med gossen, eftersom de inte träffats jättemycket medan vi bott på olika håll. Min syster och hennes familj var också med. Syrrans äldsta dotter hade valt ut en boll att ge gossen, och båda var mycket förtjusta i att sparka runt den över köksgolvet.

Men höjdpunkten var ändå våfflorna till eftermiddagskaffet. Om jag får säga det själv, så blev de exceptionellt goda. Våffeljärnet kommer att användas mycket framöver.

Anledningen till gårdagens besök var hjälp med att köra mina saker från lägenheten i Stehag. Så nu har jag äntligen min pendartermos igen. Och faktiskt var det så att även kaffet jag kokade till morgonens färd var exceptionellt gott. Då kan man för en stund glömma att det inte blev så mycket sömn under natten. Oklart varför, jag bara låg och vände mig i halvdvala av nån anledning.